Så var det äntligen dags för oss att komma iväg på vår första safari. Vi ligger verkligen sist i den ligan. Alla nyanlända här nere har redan gjort minst en safari och dessutom besökt ett par av öarna. Nåväl, tänker inte ta upp kampen i den ligan. Vi har ju tre år på oss. Imorgon blir det i alla fall safari i Mikumi NP. Det tar ca 5 timmar att åka dit härifrån Dar. Det är den park som ligger närmast Dar och många säger också att det är en av de bästa eftersom den är bland de minsta och att man därför inte behöver åka runt så mycket för att hitta djuren. Man säger också att vägen är hyfsad men att bussförarna kör som vore kamazakipiloter. Av den anledningen måste man försöka komma iväg före sex, innan bussarna börjar köra. Efter safarin blir det 4 dagar på Zanzibar. Vi har bokat ett hotell på sydvästra sidan. Det blir alltså inte dom jättefina sandstränderna, som man hittar på östra sidan, utan här så blir det fortsatt safari: delfinsafari. Om vi har tur så kan man få hoppa ner i vattnet och simma med delfinerna. Återkommer om en vecka med redogörelse av upplevelserna.
Det är skollov (höstlov...eller snarare vårlov) här nere, och det är också därför vi passar på att åka runt lite. Men det krävs lite förberedelser. Vår bil, en Nissan Patrol, ser vekligen ut som en safaribil. Den är drygt 15 år och har varit med om en och annan resa med sina typ 4 5 tidigare ägare. Den har en rejäl tillbyggd stötfångare i fram, ett stort takräcke och ett reservhjul därbak. Men den börjar bli lite sliten. Däcken är lika släta som en barnrumpa, ACn kan inte längre konkurrera med att ha öppna fönsterrutor, bromsarna är slitna och behöver kraftiga benmuskler för att ge någon verkan etc. Därför har veckan gått åt till att försöka få bilen safariduglig. Jag ska inte beskriva i detalj alla turer kring detta utan nöjer mig med att dra AC-storyn. Den börjar med att jag åker till ambassaden, runt 9 i onsdags, för att snacka med Lassaro. Han känner till alla bilar som personalen åker runt i. Han har dessutom jobbat på ambassaden i 30 år så han kan hela Patrollens historia. Han menar att ACn borde ha bytts för flera år sedan. Den har krånglat länge. Den läcker. Han öppnar motorhuven och försöker lokalisera var läckan är. Men han är ingen mekaniker utan han letar upp en annan kille på ambassadområdet som gör en mer noggran undersökning. Han kommer fram till att det nog läcker inne i kupén. Bilen måste till en expert inom området för att klargöra problemet. Lassaro känner en snubbe som har en firma som håller på med AC. Han kör före och jag kör efter. Efter att ha vikt av från de stora vägarna och krånglat oss fram på små bumpiga grusvägar stannar vi framför ett skjul. Runt om oss bygger man soffor. Jag börjar undera om vi verkligen kommit rätt. Hur som helst så dyker det upp en kille som heter Yonas. Han stoppar ner handen i motorrummet och kan direkt konstater att det är kompressorn som är trasig. Yonas har i sin tur en polare som har precis en liknande kompressor. Yonas ringer polaren samtidigt som han dividerar med Lassaro. Efter typ 20 minuters mobilsnackande och dividerande, allt på swahili så jag fattar inget, har jag fått ett pris på en ny begagnad kompressor. 200000 Ths (runt 1000 SEK). Lassaro åker tillbaka till ambassaden. Jag och Yonas ska nu åka till hans polare och köpa kompressorn. Yonas vill köra och det tycker jag är ok. Tror aldrig jag har haft så vita knogar tidigare. Fick krampaktigt hålla mig fast i hantagen och samtidigt försökt att följa med i Yonas vansinnesfärd. Efter drigt 30 minuters bergochdalbaneupplevelse så stannar vi i ett bilverkstadsområde. Grusvägarna är svarta av olja och bensin, fullt med gubbar som reparerade bilar, på varenda yta där man kan ställa en bil står det en bil, trångt. Känner mig inte precis som jag är på mammas gata. Här överger Yonas mig och säger att han är tillbaka om några minuter. Vet inte vilken typ av klocka Yonas har men några minuter visar sig vara runt 30 minuter. Han kommer bärande på en kompressor, öppnar motrohuven, men efter en stund säger han att den tyvärr inte passar. Nu drar han iväg igen för att se om det är någon av de andra verkstäderna som kanske har en kompressor som vi behöver. Ytterligare 30 minuters väntan. Klockan börjar närma sig 12 och jag ska hämta på skolan. Yonas kommer tillbaka pratandes i telefon, utan kompressor. Hoppar in i bilen och kör iväg. När han slutat snacka så frågar jag honom vart vi är påväg. Yonas har en annan polare som kanske har den AC vi letar efter. Vi har tur, Yonas andra polare har en kompressor som passar. Nu ska kompressorn ligga i ett bad för att säkerställa att den inte läcker. Det har jag inte tid att vänta på så Yonas kör tillbaka oss hem till honom. Där kommer vi överens om att jag ska komma tillbaka vid 2-tiden. Jag hämtar Rebecka och Hugo från skolan, åker hem och käkar lunch. Ringer Yonas. Hör inte riktigt vad han säger men uppfattar det som att han har kompressorn och att han är redo för installation. Åker ner till Yonas, men han är inte där. Ringer honom igen och frågar när han kommer in. Om 10 minuter säger han. 10 minuter blir till 30 men nu har han kompressorn med sig och sätter direkt igång med att montera den. Runt en timma kommer det att ta, så jag tar en promenad i området. Blir borta en timma men inte är dom klara inte. Får vänta ytterliagre 30 minuter innan jag kan sätta mig i bilen och njuta av en härlig svalkande AC-vind. Att 200000 blev 230000 gjorde mig inget, jag var så glad att jag efter 8 timmar fått en AC som fungerar.
I torsdags var det meningen att jag skulle fortsätta att fixa med bilen men istället blev vi väckta av Lassaro med beskedet att vår container är på ingång. Den kommer att levereras mellan 10 och 11. Vilken glad nyhet och vilken tajming. Strax efter 11 rullar en långtradare med en 40 fot lång container in på vår lilla gata. Ut hoppar 7 flyttgubbar. Lassaro är också på plats. Lassaro bockar av alla paket, 214 stycken, Birgitta och jag står inne i huset och dirigerar vart alla paket ska ställas. Efter drygt en timma är allt avlastat. Hela torsdag em, hela fredagen och nästan hela lördagen har vi hållt på med att packa upp. Vi är fortfarande inte klara utan kommer att hålla på idag också. Men det känns så bra att vi har fått våra egna grejer.
Birgitta har tagit hand om 120 sjömän i veckan. Ätit lunch med kaptenen. HMS Carlskrona ligger i hamnen i Dar för att låta besättningen få lite avkoppling efter alla drabbningar med de Somaliska piraterna. Återkommer med detaljer kring detta i ett senare inlägg.
Själv har jag också hunnit med att utveckla affärsidén med on-line-shopping. Marie är i Dar och vi har haft lite möten. Återkommer också med detaljer kring detta i ett senare inlägg.
