Paus i bloggandet

Nu blir det en liten paus i bloggandet. Imorgon så åker jag hem till Stockholm och där väntar ett fullspäckat program som ska exekveras under 11 intensiva dagar:

Mån: Väddö + träffa Marie för att diskutera business i Tz och Rw
Tis: Nyköping
Ons: Tillträde till Hässelmara
Tor: Tömma förrådet och flytta ut till Hässelmara
Fre: Golf med Dick och ev invigning av Hässelmara
Lör: Eriksgata i Herrängen
Sön: Blue Man Group show med Ekis
Mån: Golf med Ekis
Tis: Flytta Matildas grejer till Hässelmara + snarkkoll
Ons: Fixa ordning i Hässelmara inför julen
Tor: Matilda o jag flyger tillbaka till Tz
:
:
Phu

Tre företelser som fascinerar mig



Masaier som hoppar.

Det finns väldigt mycket masaier här. Nästan 100% män. Dom går omkring i sina traditionella dräkter och alltid med en stav i handen. Dom är långa, slanka och vackra. Och dom hoppar! Högt!
Dom jobbar som vakter och dörröppnare på hotellen men flertalet av dom jobbar som 'parkeringsvakter'. Det är inga officiella parkeringsvakter utan masaierna bara intar parkeringarna och ser till att man parkerar rätt, att man backar ut och inte kör på någon annan och att ingen bryter sig in i bilen. Dom hälsar vänligt och hoppas att man ska skänka dom en slant. Vi har också några masaier som brukar sitta utanför vårt hus. Verkar som dom får käk av våra grannar. Ibland dyker en tjejmasai också upp som jag hälsar på ibland. Måste försöka bli polare med med några masaier.



Kvinnor som bär saker på huvudet.




Man ser det hela tiden och varje gång så kan jag inte låta bli att titta. Det ser så otroligt coolt ut. Alla kvinnor som bär saker på huvudet. Vilken balans, vilken hållning. Vackert! Måste hitta på något kring dettan fenomen. Återkommer till det i ett annat inlägg.




Kvinnor som bär niqab.




En stor del av Tanzanias befolkning är muslimer och något som inte är helt ovanligt bland kvinnorna är att bära niqab. Det ger en väldig kontrast till alla dom afrikanska kvinnorna som bär saker på huvudet. Hemma ser man ju inte detta fenomen så ofta på Stockholms gator så därför blir man lite nyfiken. Går det att fråga en kvinna med niqab om vägen till marknaden? Eller hur mycket klockan är? Måste närma mig detta på något sätt. 





Helgen den 17 till 19 september

Fredag 17/9
Träffade ambassadsvenskar för en öl på SlipWay. Det blev nästan alla utsända med respektive och barn som mötte upp. Trevligt!
Vi hade köpt färsk pasta på den italienska delin som ligger i ett centrum som kallas Oyster. Kvinnan som driver affären är tanianska men är gift med en italienare. Han har lokalen bredvid där ha säljer härligt god italiensk glass. Till pastan blev det pesto och parmaskinka. Kul att få tillaga maten sjäv för omväxlings skull.
Senare på kvällen blev det som hemma i Herrängen. Jag kollade på film medan Birgitta satt och sov.

Rebecka var, för första gången, hemma hos en skolkompis och sedan for dom iväg till SeaCliff och hängde med anda från skolan. Hämtade henne vid halv 12. Hon verkade nöjd.



Pissrännan med färgade kulor på indiska haket.



Lördag 18/9

Ner till klubben vid 9.30. Rebecka och Hugo fick följa med Christian, Anna och Johan ut med motorbåten och åka vattenskidor och wakeboard. Jag fick min första Laser-kurs. Kapsejsade bara en gång (bilder kommer på detta).

Birgitta och jag åkte senare ner till stan och tog vår första stadspromenad. Lite läskigt.

På kvällen åkte vi, tillsammans med ett par andra familjer, ner till en indisk restaurang. Restaurangen låg på en skolgård med en massa bord. Vi var bland de första gästerna men när vi gick så var det säkert upp emot 200 gäster. Ganska gott men inte billigt som man skulle kunna tro. På väg till toan passerade man köket. Tur att jag gjorde det efter maten för det var ingen trevlig syn. Men magarna klarade sig.





Söndag 19/9


White Sand.



Tidig frukost idag också. Vid 10 så hämtade vi upp Mia och Ossy för att åka ut till kusten norr om Dar. Vi hade blivit tipsade om en ställe som heter White Sand. Ligger bara knappt 2 mil från där vi bor. Inträde motsvarande 90 SEK för vuxna och 45 för barn men då ingick strandstolar, parasoll, pool och stor lunchbuffé. Dessutom hade dom underhållning efter lunchen. Denna gång var det ett afrikanskt band som spelade karibiska rytmer plus att dom under säkert en timma utförde akrobatiska konster. Hugo och Ossy höll mest till på vattenlandet som låg granne med hotellet. För 20 SEK så fick dom åka hela dagen. Vi avslutade utflykten med lite beachvolly.



Vi hade bestämt att vi skulle grilla när vi kom hem. Jag hade köpt oxfilé. Tog en stund innan jag fick fart på kolen och därefter så tog det en stund innan filén var hyfsat genomstekt. Här nere vill man inte att det ska drypa om den. Det blev middag vid 8-tiden. Och det är sent med tanke på att vi normalt äter middag mellan 5 och 6.

En riktigt bra helg!

Ras Kutani

Stranden vid Ras Kutani

Förra helgen var det ju slut på ramadan och som tur var, var det någon som såg månen så att festen kunde börja. Vi var lite sega i starten...många hade bokat utflykter, hotell och safariurer. Hur som helst så hade vi turen att ringa till ett hotell som ligger ca 4 mil söder om Dar och där dom precis fått en avbokning. Vi slog till och åkte dit i fredags (10/9). Söder om Dar ligger helt orörda vita fina stränder och på sina ställen har det ploppat upp en del resorter. Ras Kutani, som vi bodde på, ligger på en liten sluttning ner mot stranden. Vi fick en bungalow som kallades för Hill House. Fantastisk utsikt över Indiska Oceanen. God mat och riktigt avkopplande. Ni som kommer ner och hälsar på oss kommer med stor sannolikhet att komma hit.

I filmen här under ser ni Hugo och Rebecka surfa på vågorna. Birgitta agerar baywatch-livräddare.

Hugo spelar trombon

Hugo tar ton!

Hugo har börjat spela trombon. Jag trodde att det skulle vara lätt. Och Hugo trodde också det skulle vara lätt.  Men det var det inte. Blåsinstrument med 'knappar', typ tvärflöjt (som en annan har spelat), är betydligt lättare. Trombonen har 7 lägen och i varje läge så kan man med munnens hjälp få till tre (tror jag) olika toner. Två dimensioner alltså. När man väl lärt sig konsten att få till tonerna och ska gå över till att spela efter noter så måste man i huvudet mappa tonerna i nothäftet mot trombonens tvådimensionella tonkoncept. Hugo kämpar på och en vacker dag så kanske vi får höra en låt...jag har inga höga krav: "köp varm korv" duger.

Sista veckan i augusti

Lördagen den 28 augusti

En krokodil tillverkat av skrotdelar.

Birgitta och jag åker ner till en "hantverksby" där handikappade får möjlighet att lära sig ett yrke för att sedan kunna livnära sig på egen hand. Allt som tillverkas i byn är gjort av skrot och grejer som skänkts. Det finns 4 avdelningar, en som tillverkar saker i metall, en träavdelning, en glas och en avdelning som tillverkar papper.

På området finns också en butik där man kan köpa de olika produkterna som tillverkas. Man kan också beställa grejer från en katalog, eller så kan man göra en egen skiss på något man vill att dom ska tillverka. Har några idéer som jag skulle vilja att dom tillverkade. Återkommer till det i ett annat inlägg.

Kattis, Christian och Birgitta.

Därefter åkte Birgitta till flygplatsen för att möta upp en kollega med familj som just nyanlänt till Dar. Dom ska bo i ett hus inte långt ifrån oss. Dom har 3 barn (1, 3 och 7) och det är gubben som är medföljande. Kanske en potentiell polare. Han är en hängiven seglare, har jag hört, och har fått in sin segelbåt i containern. Spännande! Jag och Hugo åkte till våra norska polare Anne och Olav för att käka lunch. Dom hade precis köpt en ny gasolgrill och ville testa den på oss. Dom har en grabb som heter Simon som Hugo gärna är med och dom bor på en compound med pool och det drar ju förstås. Olav jobbar inom träd och virkesbranschen. Inget bistånd utan helt kommerciellt. Dom grillade hamburgarna var supergoda. Anne hade även bakat brödet till hamburgarna.

Matlagningsshow!

Birgitta och Rebecka hinner ner till klubben för ett dopp innan det blir mörkt. Jag tänkte att det inte vore så dumt så jag springer ner också. Men på QuarterDeck träffar jag Viveka och Christina och blir istället sittande med dom en stund. Tillbaka hem för en dusch och sedan iväg till en japansk restaurang. Vi har stämt möte med Christian och Kattis. Christian är grabben som jag spelar golf med och som var VD på Sasatel. Dom har två barn, Johan som är 17 år och Anna som är 15. Anna och Rebecka går i samma grade men i olika klasser. Det blir en väldigt trevlig middag med egen kock som gör matlagningen till världens show.

Söndag den 29 augusti

Förmiddagsfika hos Peter och Ulrika

Förmiddagsfika hemma hos Peter och Ulrika klockan 10. Eftersom det är så tidiga kvällar här i Dar så blir det också ganska tidiga mornar, även på helger. Därför kändes det helt ok att åka ner på förmiddagsfika hos Peter och Ulrika redan klockan 10 på en söndag. Peter är medföljande och Ulrika jobbar på ambassaden.

Senare på dagen åkte vi till Millimani Shopping Mall för att handla. Mia hade inte varit där så hon och hennes son Ossy (12) hängde på. Mia jobbar på ambassaden och har, precis som vi, flyttat hit nu i år. På Millimani får man en feeling av väst...på både gott och ont. Kontrasterna mot de omgivande lokala marknanderna är gigantiska samtidigt som man är glad över att hitta prylar med någorlunda kvalitet.

Söndagkvällen avslutas på en italiensk resturang som vi inte kommer att besöka igen. Helt ensamma, en överservice som blev påfrestande, priser som var skyhöga och ett käk som vi kunde gjort hundra gånger bättre själva.


Måndag den 30 augusti
Klockan ringer 05.45. Upp och fixa frukost. Iväg med Birgitta och knoddarna vid 06.45. Därefter kan jag avsluta frukosten i lugn och ro. Idag är det löneutbetalningsdag till vår personal. Måste därför iväg till bankomaten för att ta ut pengar. Lovness och Modhi får sina 110' Tsh (lite drygt 500 SEK). Juliett jobbar på timma och vi räknar ut hur många timmar hon jobbat under augusti. Eftersom vi kom den 6 augusti så vet vi inte helt säkert hur mycket hon jobbade dagarna innan och hon är lite hemlighetsfull kring detta. Efter att vi skojat och skrattat kring detta så betalar jag ut för 9 dagar a 8 timmar, nästan 110' Tsh. Hon verkar väldigt nöjd med det. Allt går just till med kvitto och underskrifter...men med vakten John, han som så gärna vill tvätta bilarna, blir det en utbetalning på motsvarande 50 SEK som inte kommer med i någon bokföring.

Förmiddagen rusar vidare utan att jag egentligen gör något vettigt. Klockan halv 2 är det dags att åka iväg och hämta Rebecka och Hugo från skolan. Loveness har fixat omelett till lunch och efter den blir det läxläsning. Hjälper både Rebecka och Hugo med matten. Klockan 3 så kör jag Rebecka ner till fotbollsträningen. Hem igen en stund för att strax före 4 köra ner Hugo till svenska skolan. Hinner kolla lite på den avslutande fotbollsträningen. När Rebecka och jag kommer hem så är redan Birgitta hemma. Vi sätter oss på altanen och samanfattar dagen. Hugo blir sedan hemkörd av Christina strax efter 5. Klockan 6 blir det middag. Idag får vi tomatsoppa (riktigt god) och stekt RedSnapper med currysås (mums). Lite mer läxor och vid 9 en kopp te för att sedan gå och lägga oss. Vid 10 sover alla. Inte så glamoröst som jag brukar ge sken av ibland.

Tisdag den 1 september
Möte på skolan klockan 07.15. Det är skolans föräldraförening som har möte. Till mötet kommer alltid rektorn för att svara på frågor. Då detta är årets första möte så presenteras alla kommittéer som föräldraföreningen organiserar. Alla som är nya blir efter detta "tvingade" att signa på för en kommitté. Jag väljer att gå med i Sportkommittén. Kan kanske vara kul. Därefter ska vi diskutera skillnaderna mellan att växa upp idag jämfört med hur det var när vi växte upp. Jag hamnar i en grupp med ett indiskt par, en jättestor svart kvinna från US, en vit man från sydafrika och en liten späd kvinna från något land i sydamerika. Spännande! Jag startar med att berätta att vi inte skaffade tv förrän i slutet av 60-talet.  Den indiske mannen berättade att dom inte fick el till sitt hus förrän någon gång på 70-talet. Indien - Sverige: 1-0.

Efter mötet på skolan var det dags för ett möte med diplomatgruppen. Det var ett speciellt möte för oss nyanlända. Mötet var hemma hos en moldavisk kvinna men det var en italiensk/amerikansk kvinna som höll i mötet. Men först var det lite mingel. Jag kom i samspråk med två finska kvinnor som var gravida. Den ena av dom hade dessutom en jättestor solros i håret. Såg ut som hon skulle på bal. Som tur var så kommenterade jag inte deras graviditet för det visade sig senare att det vara bara den ena som var gravid. Hon med solrosen var inte gravid. Vi var väl ca 20 stycken på mötet. Kina, Irland, USA, Frankrike, Finland, Sverige, Moldavien, Kanada är några av länderna som jag kommer ihåg var representerade. Det var en gubbe till på mötet, han gillade fåglar. Jag tror inte att vi blir några direkta buddies.

Därefter tog transportaktiviteterna vid.

Onsdag 2 september

Micael, Christian och jag tar en Coke efter avslutad runda.

Pysslar och donar på förmiddagen (betyder att jag satt och surfade runt på nätet). Kidsen slutar redan vid halv ett på onsdagar så man hinner inte med så mycket på förmiddagen. Körigt värre. Hugo, Rebecka och jag brukar ju käka lunch på vår favoritresturang, Karambezi, på onsdagar. Denna onsdag blev det istället Anne och Simon som Hugo och jag käkade lunch med. Rebecka ville inte följa med så hon fick Lovenesslunch istället. Hugo och Simon spelar badminton på onsdagar så direkt efter lunchen skjutsar Anne grabbarna tillbaka till skolan. Jag åker hem till Rebecka och hjälpte henne med läxorna. Onsdag är lika med fotbollsmatch för Rebecka. Skjutsade ner henne och plockade med mig Hugo hem. Avslutade eftermiddagen med att slå två hinkar på ranchen. Behövs nog inför morgondagens golfrunda.

Torsdag 3 september 

På förmiddagen går jag en golfrunda med Christian och en ny bekantskap, Micael. Micael är en entreprenör som bott här i Dar under några år. Han driver ett tryckeri och en resort. Det blev en trevlig runda och ett bra resultat...äntligen.

Röstning på ambassaden.

På kvällen blir det teaterbesök. Det finns en liten amatörteater som varit verksam i många år och som ger regelbundna teaterföreställningar. Dom ordnar också kurser. Tyvärr krockade föreställningen med ett viktigt möte på skolan. Birgitta och Rebecka får gå på skolmötet. Jag tillfrågar istället Christina och Amanda. Dom tackar ja. I priset, ca 150SEK/pers, så ingår välkomstdrink, stor matbuffé, efterrätt och kaffe. Föreställningen var en komisk tragedi. Fattade inte allt utan skarattade när alla andra gjorde det. En person levde sig in i föreställning och fick lämna lokalen stortjutande..det var tragedi på slutet.

Anders blandar valdrinkar.

Fredag 4 September
Hugo och jag är väldigt glada. Vi har hittat en kanal som visar sverigematchen mot Ungern. Dom tusen spänn som det kostar i månaden för 80 skräpkanaler har därmed nästan betalat sig. Dessutom vann sverige matchen med ett par riktigt härliga mål. 

Lördag 5 September
Birgitta och Mia har lördagsöppet på ambassaden. Under två timmar finns möjlighet att rösta. Jag blir först ut och lite av en försökskanin. Blir lite irriterad av att jag måste visa legg. Känner inte min fru mig? Men ok, det gäller att följa instruktionen så att inte ambassaden i Dar blir anklagade för valfusk.

Pizza (och öl) på klubben.

Senare på eftermiddagen hade Sofie och Anders ordnat en valmingel. Man kunde beställa drinkar efter parttillhörighet. Tyvärr fanns inte öl med på listan så det fick bli en GT. GT var assosierad med en blankröst vilket inte var den sedel jag la ner i kuvertet. Men det fick gå endå.

På kvällen käkar vi pizza på klubben tillsammans med Christina och Janne, Viveka och Mikael samt Mikaels föräldrar (plus alla kids). Viveka hade fått bomen i huvudet under dagens Laser-tävling, därav blåtirorna under hennes ögon. Birgitta blir avskräckt och tänker nu inte följa med på Laser-kursen som startar den 18/9.

Rebecka spelar fotboll

Tjejerna förbereder sig inför en match.
 Det är Rebecka som kliar sig i huvudet.

Tre gånger i veckan spelar Rebecka fotboll med skollaget. Måndag och tisdag är det träning och på onsdagar är det match mot något lokalt lag här i Dar. Målet är att få ihop ett bra lag till den stora turneringen som spelas mellan internationella skolor från olika länder i regionen. I år är det 7 skolor som ställer upp. Sydafrika, Monsambique, Uganda, Kenya, Zimbawe, Tanzania + ett land till som jag inte kommer ihåg.

Det är inte helt lätt att bli uttagen till sklollaget. Först är alla välkomna att delta. Efter någon vecka så väljer tränarna ut 15 tjejer. Därefter är det ytterligare 5 tjejer som ska petas ut. Och i denna omgång är det inte bara prestation och talang på fotbollsplanen som gäller. I skolan ger man två betyg, ett som speglar kunskapsnivån och ett betyg som speglar ansträngning och deltagande (effort). För att bli en av de tio så måste man ha minst betyg 4 i Effort för att bli en av de tio. Rebecka hävdar sig väl när det gäller själva fotbollspelandet men är orolig för att hon inte får en 4 i alla ämnen i Effort. Vi håller tummarna!

Tanzaniansk talang!

På onsdagar spelar dom, som sagt,  match mot något tjejlag i från någon klubb eller skola i Dar. Förra onsdagen var väldigt speciell då dom mötte ett muslimskt lag. Tjejerna hade hucklor på sig som fladdrade omkring som vimplar på planen när dom skulle göra en fint eller nicka. Och att sedan få hucklan på plats igen, tog fokus från själva spelet.

Denna onsdag blev det ett betydligt tuffare. Då mötte man ett tjejlag som inte hade något på huvudet alls, dom var nämligen rakade. Dom såg ut som grabbar, hade full fokus och dom kunde verkligen spela fotboll. Men jag undrar om det faktiskt inte hade smugit in sig en grabb i laget. Personen ifråga skulle ha platsat i vilket svenskt motsvarande tjejlag som helst. Hon var helt outstanding!

Hur som helst så vann vi, ändå, matchen ganska övertygande. Ser fram emot nästa veckas match.

The Fisherman

Fiskhandlarschefen och John.

Varannan tisdag så kommer fiskhandlaren hit hem till oss. Ja, det är både fiskhandlarchefen och hans fiskhandlarbiträde. Man vet inte när dom kommer utan dom dyker bara upp och i tisdags så dök dom upp vid 10-tiden. Jag var inte hemma, så då satte dom sig att vänta. På bilden till höger ser ni fiskhandlarchefen och vakten John sitta och småprata i väntan på att jag skulle komma hem. Jag var och spelade golf och kom väl hem vid 12-tiden. Denna gång hade vi beställt tonfisk och räkor. Tonfisken och räkorna transporterades i en kartong på den lokala bussen från fiskmarknaden som ligger nere vid hamnen. Som tur var så hade dom slängt ner lite isbitar i kartongen så fisken och räkorna var i god kondition. Molnet av flugor som surrade runt i kartongen får man bortse ifrån.

Tonfisken ska vägas!

Idag när fisken skulle vägas och fiskhandlarchefen skulle få sin betalning så visar det sig, efter att man rotat runt länge och väl i kartongen, att vågen saknas. Katastrof! Nu fick fiskhadlarbiträdet ta lokalbussen tillbaka till fiskmarknaden nere i stan för att leta efter vågen medan fiskhandlarchefen och John fortsatte att snacka om allt och inget. Två timmar senare kommer fiskhandlarbiträdet tillbaka med ett stort leende på läpparna. Han har hittat vågen! Affärsprocessen kan nu gå vidare. Tonfisken väger 7 kilo och det blir 70000 Tsh. Cirka 350 kronor. Räkorna väger 2 kilo och det blir 20000 Tsh, cirka 100 kronor. Verkar som allt har samma kilopris. Förra gången köpte vi Red Snapper och den kostade också 10000 Tsh/kilo. Vi är säkert grundlurade men med våra mått mätt så är det ju prisvärt.

Fiskhandlarbiträdet och Loveness med fisk och våg.

Efter att priset är fastställt och fisken är betald så tar fiskhandlarchefen och tackar för sig och tar lokalbussen tillbaka till fiskmarknaden. Fiskhandlarbiträdet blir kvar för nu ska fisken styckas och filéas. Det tar drygt en timma att stycka och filéa hela tonfisken. Fiskhandlarbiträdet är ett riktigt proffs så det blir bra gjort. Loveness övervakar och förpackar sedan lagom stora bitar i plastpåsar som sedan åker in i frysen. Nu har vi en 5 6 fiskmiddagar framför oss. Mmmm...

Summa summarum tog hela denna affärsprocess cirka 8 timmar, en  hel arbetsdag för två personer, 16 mantimmar! Här är inte tid pengar....tjänsten kostar inget utan det är bara varan som har ett värde. 

Listan på vad jag ska göra i Tanzania

Här kommer listan över vad som just nu känns som viktigast här i Dar es Salaam. Listan gäller mig personligen men som god make och familjefar så har jag förstås vägt in dessa två aspekter i valet av punkter och prioriteringarna i listan. Listan har jag tagit fram på klassiskt sätt genom en workshop där jag skrev ner viktiga saker på gula postit-lappar och därefter prioriterade dessa. Punkter som t.ex att besöka safariparker, att se dom Big Five, hjälpa kidsen med läxor etc menade workshopen var så självklara, och finns därför inte med i listan.

Skaffa ett jobb (1)
Högst upp på listan kommer uppgiften att fixa ett jobb. Detta är viktigt ur många aspekter. En av dessa är hur jag/vi fattar beslutet, nästa vår, om vi ska ta ytterligare ett år till här i Dar. Har jag ett jobb här i Dar så lutar det åt att vi blir kvar. Har jag inte ett jobb så flyttar jag, delar av familjen eller kanske alla hem till Svedala.

Gå en kurs på universitetet (2)
Här har jag fuskat lite i och med att jag redan i våras bestämde mig för att gå en kurs på universitetet. Under senaste året på Tele2 så har jag jobbat med deras GIS-applikation. dvs deras Geografiska Informations System. Har alltid varit fascinerad av kartor och flera gånger funderat på att lära mig mer om GIS. Nu får jag tillfället och kommer nu att läsa en grundkurs i GIS (10p) på Lunds universitet.

Börja motionera (3)
Ja, kanske inte det roligaste men nu kommer jag ju att få tillfällen att starta upp motionerandet. Det behövs och det finns inga ursäkter. Inte lång ifrån där vi bor finns ett gym med flera olika faciliteter och program. Kanske blir kul när man väl kommer igång...

Starta upp en bollsport, innebandy eller fotboll (4)
Bollsport är betydligt roligare och gör att det kanske bara behövs en dag i veckan på gymmet. Innebandy ligger närmast till hands. Det spelas inte här i Dar men i vår container, som kommer om några veckor, så har jag mål, en massa klubbor och bollar. Sedan får jag se till att hitta en bra lokal och folk som vill spela. Funkar inte detta så får det bli fotboll.

Vattensport, segling och/eller motor (5)
Det blir mycket sportande högst upp på listan. Men när det gäller vattensport så är det ett måste. Bara 300 meter från där vi bor ligger Dar es Salaam Yacht Club. ALLA är medlemmar och ALLA seglar, åker vattenskidor, surfar, kajakar, dyker eller fiskar. På lördag den 18/9 så startar Laser-kursen. Den ska jag vara med på. På sikt kommer vi kanske också att köpa in oss i en motorbåt.

Lära mig Swahili (6)
Det här är jobbigt men det ger så otroligt mycket att kunna. Kommer, vad det lider, att anmäla mig till en nybörjarkurs. Läser man i grupp så träffar man dessutom lite nytt folk.

Ta mig ner till hcp 18 i golf (7)
Fler av er undrar kanske varför denna punkt hamnar så långt ner. Saken är väl den att jag nu insett att det tar en massa tid och att gå kurser kostar skjortan var i världen man än är. Så även här i Dar. Men jag ska försöka ta mig ner till hcp 18, jag har ju tiden, sedan blir det väl en familjeförhandling angående hur mycket flis jag får lägga på tränare och green fee.

Engagera mig i något biståndsprojekt (8)
Den här punkten åkte upp och ner i prioritet under workshopen men hamnade tillslut som nummer 8. Om jag ska vara ärlig så är det minst lika mycket egoistiska skäl som 'välgörenheten' i sig som gör att jag vill engagera mig. Att engagera sig i ett biståndsprojekt ger nämligen så oerhört mycket tillbaka.

Genomföra minst en affärsidé (9)
Har redan betat av ett par stycken. Den första var att kopiera siten som jag drog igång i Laos, http://www.falanginlaos.com/. Tyvärr så fanns en liknande site men hann med att registrera domänen expatsindar.com innan jag kom underfund med det. Just nu jobbar jag med en tjej som håller till i Rwanda där hon funderar på att starta upp en shopping-site. En liknande skulle vi sedan dra igång i Dar. Blir det inget av detta så ploppar det säkert upp något annat.

Hålla igång med en racketsport, tennis eller squash (10)
Inte helt fel att som omväxling köra lite tennis. Squash är kanske ännu bättre då det är innomhus och luftkonditionerat. Ett par gånger i månaden skulle sitta fint.

Gå med i en cykelgrupp (11)
Kom ju på att jag gillar att cykla. Började ju att cykla ut till Kista de sista veckorna innan semestern. Här i Dar finns en 'klubb' som gör cykelturer runt Dar. Ska definitivt hänga på.

Engagera mig i skolans indrottsverksamhet alt fotboll (12)
Jag är bra sugen på att vara med på ett hörn kring skolans fotbollslag. Har gått med i skolans sportkommitté och steget till att också engagera mig i fotbollen ligger inte långt bort.

Börja med amatörteater (13)
Nu börjar vi komma ner till riktiga jokrar. Här i Dar finns en amatörteatergrupp. Har redan varit och sett en föreställning och blev sugen på att delta själv. En riktig utmaning!

Bestiga Kilimanjaro (14)
Avslutar med en riktig utmaning. Det är många som går med i grupper som tränar och förbereder sig för att bestiga Kilimanjaro. Flera av svenskarna som bott ett tag här har klättrat upp. Klättringen tar 6 dagar, 4 dagar upp och 2 dagar ner. Ska fundera vidare på om jag är sugen på detta eller inte...

Idag, den 8e september, så ser listan ut enligt ovan, men därmed inte sagt att punkter kan komma att tas bort eller omprioriteras eller att det kan dyka upp nya punkter.

Golf

Christian försöker ta sig ut från, ja...ruff, semiruff, fairway?

I Dar finns det två golfbanor. En som ligger bokstavligen mitt i stan, ett stenkast från ambassadområdet, och med ett par tees bara 10-talet meter från strandkanten. Sedan finns det en bana som ligger någon mil norr om Dar. Man kallar den för militärbanan men heter Lugalo. Vet inte om britterna hade någon form av bas där och att det var dom som anlade banan. Hur som helst så är banan i riktigt dåligt skick. Man ser nästan ingen skillnad på green, fairway och ruff, allt har växt ihop till en stor äng. Det ät tur man har caddies annars hade man inte hittat banorna. Bannan som ligger inne i stan heter Gymkhana och är ok och eftersom den ligger närmast, bara 10 minuter med bil, lär det väl den som jag kommer att hålla till mest på. Green fee är 120 SEK, vilket får anses ligga i paritet med kvaliteten. På militärbanan är green fee 75 SEK men det får faktiskt anses som högt med tanke på hur urusel banan är.

Avslutad runda på Lugalo.

Har hittet en snubbe som jag kan spela med. Han heter Christian och är VD för ett telekombolag som heter Sasatel. Eller rättare sagt, var VD. Han blev uppsagd för några veckor sedan och håller nu på att lämna över till den nya. Många turer kring detta som jag inte går in på. Men till saken hör att jag hade hoppats lite på Sasatel. Jag träffade Christian när vi var nere här på besöksresan i april och då lät det som det fanns behov av folk. Nu är det nog kört med det. Hela Sasatel omstruktureras. Å andra sidan så har jag fått en golfpolare. Inget ont som inte har något gott med sig.

Första rundan blev på Lugalo och det gick väl så där. Därefter har det blivit två rundor till, båda på Gymkhana, och tyvärr så har spelet bara blivit sämre. Under sista rundan verkade det stundtals som om jag aldrig hade spelat golf förrut. Måste nog ta några lektioner så jag får tillbaka känslan och självförtroendet igen. Jag har fått ett namn på en pro som ska vara duktig...men dyr, 30 USD/timma.

Hål 16 på Gymkhana GC.

Banan i stan ligger, som sagt, riktigt fint till på många sätt. Ett par hål ligger bara ett 10-tal meter från stranden. På bilden till höger så är det tyvärr lågvatten men ändå en väldigt fin vy. Coolt att Christian fick med den muslimska tjejen på bilden. Nu när jag ser min uppställning så förstår jag att spelet bara kunde gå åt ett håll.

Återkommer i golffrågan när jag har något positivt att berätta.