torsdag 16 december 2010

Lucia avslutar säsong 1 (5 säsonger kvar att se fram emot)

Luciafirandet på residenset får avsluta säsong 1 av mitt bloggande från Dar es Salaam. Ambassadören hade bjudit in runt 400 personer. Hela svenskkolonin, nordiska communityn, massa andra 'viktiga' personer från EU och FN samt massa tanzanska prominenta personer. Det var väl runt 250 300 som kom. Vi blev bjudna på glögg, pepparkakor och lussebullar. Kvällen innehöll två höjdpunkter, en planerad och en oplanerad. Luciatåget med barn och ungdomar från svenska skolan sjöng dom traditionella julsångerna.
Luciatåget flankerat av (tv) Lena, som stod för arrangemang och sånghjälp och (th)
Gunilla (ambassadörshustru). På bilden ser ni Rebecka sjunger en duett med Lucia
(Cicilia). I bankgrunden tar Hugo en paus i sjungandet genom att bita av några naglar.

Den oplanerade höjdpunkten var när en av gästerna trillade i poolen. Precis framför scenen så var det en liten gräsyta och sedan kom poolen och bakom poolen stod alla människor. Det var trångt och rätt som det var, precis när Cicilia och Rebecka sjunger sin duett så ramlar en man ner i poolen med ett fint pladask. Jag stod bra till och såg hela förloppet. Mannen som plumsade i var en gäst till Viveka och Mikael. Vi var ute och käkade middag med dom i lördags, så på ett sätt var vi bekanta med mannen som trillade i. Nåväl, en riktigt rolig händelse som har fått mig att skratt många gånger sedan i måndags. Plumsa i poolen inför nästan 300 pers och mitt under en stämningsfull duett. Kan inte bli bättre tajming... och en väldigt bra avslutning på säsong 1 här i Dar.

Nu åker vi hem till Sverige ikväll och blir hemma till trettonhelgen, nja, inte Birgitta, hon åker tillbaka efter nyår. Detta gör också att det blir ett 3 veckor långt avbrott i bloggandet. Ingen mening att skriva om snöoväder hemma i Sthlm, det känner ni ju redan till.

God Jul och Gott Nytt År!

måndag 13 december 2010

Statusrapport Vad-jag-ska-göra-i-Dar

Den 8e september så gjorde jag en lista på vad jag skulle göra här nere i Tanzania. Nu är det dags för en statusrapport, dvs se efter hur bra jag har uppfyllt de målsättningar jag satte upp. Listan från september, här under, är listad med aktiviteter i prioriteringsordning, dvs att "skaffa ett jobb" var då för mig viktigast. I januari, när jag är tillbaka från julsemestern och efter jag har hunnit reflektera över tiden här i Dar, kommer jag att göra en ny prioritetslista på vad jag ska göra.
  1. Skaffa ett jobb
  2. Gå en kurs på universitetet
  3. Börja motionera
  4. Starta upp en bollsport, innebandy eller fotboll
  5. Vattensport, segling och/eller motor
  6. Lära mig Swahili
  7. Ta mig ner till hcp 18 i golf
  8. Engagera mig i något biståndsprojekt
  9. Genomföra minst en affärsidé
  10. Hålla igång med en racketsport, tennis eller squash
  11. Gå med i en cykelgrupp
  12. Engagera mig i skolans indrottsverksamhet alt fotboll
  13. Börja med amatörteater
  14. Bestiga Kilimanjaro

 
 
1. Skaffa ett jobb
Jag har ju slagit mig ihop med en tjej som heter Marie Englesson där vi försöker starta upp en web-shop här nere i Tz. Företaget kommer att heta Atsoko och lanseringen kommer ske nu i januari. Om några dagar så kommer första sidan på siten att publiseras (atsoko.com). Jag tänar inga pengar, men på sikt kanske det ger lite som jag kan spara till min pension. Dessutom har jag ett muntligt löfte från Ericsson om en anställning. Men där är det otroligt mycket byråkratiskt krångel innan det går i hamn. Så, man får där med säga att jag uppfyllt målet.
2. Gå en kurs på universitetet
Tyvärr, här sket det sig riktigt ordentligt. Jag började entusiastiskt med att registrera mig och gick på första föreläsningen men sedan sa det stopp. Kursen är intressant - Geografiska Informationssystem - men tydligen inte tillräckligt för att jag skulle kunna motivera mig. Kursen är på kvartsfart så jaghar väl chansen att sätta igång igen. Målet inte uppfyllt.
3. Börja motionera
Fattar inte att kunde prioritera denna aktivitet som nummer 3. Jag hatar att springa, simma gå på gym etc. Måste varit berusad när jag la in denna aktivitet. Målet inte uppfyllt.

4. Starta upp en bollsport, innebandy eller fotboll
Jag hade ju med mig innebandymål, klubbor och bollar från Sverige. Min tanke var att försöka få igång ett gäng och det har faktiskt lyckats. Jag har fått låna inneomhushallen på skolan och vi har nu spelat 3 gånger. Jag har runt 25 namn på listan över vilka som är intresserade och det har nog varit 15 16 av dessa som spelat. Målet uppfyllt.

5. Vattensport, segling och/eller motor
I förra veckan så köpte vi en Laser och i lördags så hade vi premiärturen. På onsdag, imorgon, planera några gubbar och jag att ska segla ut till Bongoyo (ön som ligger typ 4 distans utanför vår vik). Där blir det sedan grillad fisk och Killi. Alltså, målet uppfyllt.

6. Lära mig Swahili
När det gäller swahilin så har det gått lite trögt. Till våren startar en kurs på ambassaden och om vi medföljare får vara med så hänger jag på. På gång blir statuset.

7. Ta mig ner till hcp 18 i golf
Här har jag inte varit helt seriös. Jag har spelat en hel del golf men jag har inte tagit några lektioner. Och faktum är nog att jag, istället för att sänka mig, har höjt mig. Är generös mot mig själv och säger att status blir På gång.

8. Engagera mig i något biståndsprojekt
Nix, jag har ännu inte engagerat mig i något biståndsprojekt. Det finns hur mycket som helst men jag har inte hittat något som har fångat mig. Många svenska kvinnor är engagerade i att hjälpa masajkvinnorna. Projektet går under namnet Mama Masaj och är helt självfinansierat. Man säljer saker här i Dar som masajkvinnorna ute på masajsteppen har producerat. Målet inte uppfyllt.

9. Genomföra minst en affärsidé
Denna punkt borde kommit högre. Jag har en massa idéer som ligger och väntar på att genomföras. En som jag funderat länge på är en bok med titeln "Just carry it on your head". En bilderbok med folk som bär saker på huvudet. Tror att det skulle kunna bli en bra "give away". Punkten kommer definitvt högre på listan efter nyår. På gång.


10. Hålla igång med en racketsport, tennis eller squash
Borde också ha kommit höre upp på listan. Jag har spelat squash en gång med en snubbe som heter Samer. Han jobbar på ambassaden men har otroligt mycket att göra och dessutom har han småbarn så han har sällan tid. Hm, trots att vi bara spelat en gång får status bli "På Gång".

11. Gå med i en cykelgrupp
Någon cykelgrupp har jag inte gått med i. Jag har varit ute och cyklat en gång. Mikael och jag tog en jätterunda genom stan. Livsfarilgt men riktigt kul. Det här är verkligen något som jag vill och punkten kommer definitivt högre upp på den reviderade listan. Målet inte uppfyllt.


12. Engagera mig i skolans indrottsverksamhet alt fotboll
Jag har engagerat mig i skolans "utskott" för motion och hälsa. En aktivitet som jag var med och genomförde var den stora wollyboll-turneringen som hölls här. Men målet är egentligen att jag ska få komma med som coach för skolans tjejlag i fotboll. Alltså, "På Gång"

13. Börja med amatörteater
En riktig joker. Skulle vilja men vet inte om jag vågar. Målet inte uppfyllt.


14. Bestiga Kilimanjaro
Nu har jag hört så många som snackar om hur häftigt det är att bestiga berget, så på nästa lista så kanske det kommer lite högre upp i prioriteringen. Målet inte uppfyllt.

Summering:
3 av 14 mål som är uppfyllda
5 av 14 mål som är på gång
6 av 14 mål som inte är uppfyllda

Jag är ganska nöjd med resultatet. Lite besviken på att jag inte kom igång med kursen på universitetet men annars är det väl ok. Och, som sagt, efter nyår blir det lite justering i prioriteringen. Kanske någon punkt faller ifrån, kanske någon ny punkt kommer till.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

söndag 12 december 2010

Decemberhändelser

Här kommer lite bilder från några händelser vi varit med om, nu under början av december. Bland annat så har vi försökt få till lite jul-feeling. Julstjärnor i fönstren och en nästan komplett julmiddag. Ja, även ute på stan är det julstämning men lite absurt. Det spelas Bing Crosby och White Christmas i alla matbutiker. Kassörskorna, som normalt är surare än citroner, ler lite i sina röda tomteluvor. Dom har till och med, utanför en av mataffärerna, riggat upp en släde med renar, snö, julklappar och tomtefar som håller i tyglarna till renarna med små tomtenissar runtom. Komistkt....Men annars är det som vanligt, ett rikt socialt liv med middagar i olika konstallationer.


Middag med familjen Haeger och Mia. Vi är på koreansk restaurang och har
precis ätit klart. Anna och Rebecka ville inte följa med. På bilden ser ni, från vänster, Birgitta,
Mia, Johan, Hugo, Ossy, Matilda, Christian och Kattis.

Här lagas det julmiddag. Köttbullar, prinskorv, lax, sill...och jansson.

 
Hugo ser till att julbordet blir dukat. Tyvärr missade vi att duka fram Jansson
så han blev inte uppäten...Vi njöt av honom dagen därpå istället.


Tjejerna tar för sig av julbordet..men man måste se söt ut också....



Efter jubordet är det skönt att vila ut i hängmattorna. På altanen så har vi två hängmattor som
vi slåss om. Vi funderar på att sätta upp en till. Jag har ju alltid vilat ut i hängmattor, men här
i Dar så kommer den aktiviteten verkligen till sin rätta.

Här får Hugo första lektionen i konsten att spela steel drums,
eller som det heter egntligen: steel pans. Ganska enkelt faktiskt.
Trummorna har två oktaver och tonerna är utmärkta med krita. Vi slog till
och köpte ett set också (1500 SEK). Efter nyår så drar vi igång kursen.
Jag tror att även jag ska ta lektioner. Med tanke på min
koncentration så bore jag snabbt kunna lära mig några låtar,
men jag tror jag måste slappna av lite...

Här är vår Laser.Black Listed heter den. Hugo och jag ska ut på premiärturen. Det koloniala livet
lever kvar på båtklubben. Man ringer till sin boatboy som riggar, sätter på segel och sjösätter.
Sedan är det bara att hoppa i och segla. När man är färdig så seglar man i till hanm och hoppar av.
Innan man hinner blinka så kommer en boatboy i sin KalleAnka-uniform och tar hand
om allt. Man bara går därifrån. Obehagligt, men man anpassar sig väldigt snabbt.







torsdag 9 december 2010

Malaria

Ett av Tanzanias stora problem är malarian. Den finns i stort sett över hela landet. Och den finns i olika former. En del verkar vara ganska lättbehandlade medan andra former kan ta över ett år att bli av med.
Malaria är en infektionssjukdom orsakad av parasiter. Parasiterna överförs mellan människor av myggor. Det som händer i kroppen är bl.a. dom röda blodkropparna "sprängs" och att man får återkommande feberattacker. Om man inte behandlas snabbt så upptår dödliga skador på njurarna och/eller hjärnan. Man uppskattar att ung 1 till 3 miljoner dör i malaria varje år (i världen).


Just nu pågår den lilla regnperioden, från mitten av november och en bit in i december. Vatten är ju en grogrund för myggor och vi kunde fram till ung mitten av november njuta av en myggfri stund på altanen innan solen gick ner. Men nu surrar det av myggor. Vi äter malariaprofylax och har gjort det sendan vi flyttade hit. Det finns flera olika sorter. De vi blev rekommenderade var Lariam och Melarone. Lariam tas en gång per vecka medan Melarone tas varje dag. Innan vi flyttade ner, så testade vi om vi tålde Lariam. Den är billigare, man tar den bara en gång i veckan och det sägs att den inte har några negativa effekter på längre sikt men den kan ge konstiga biverkningar under behandlingen (sömnrubbningar, yrsel, illamånde, konstiga drömmar etc). Melarone är dess motsats, den är dyr, tas varje dag, inte så många biverkningar under själva behandligen men mer oklart vilka effekter den har på lång sikt. En av våra vänner här nere, som käkar Lariam, hade hoppats på konstiga drömmar (läs erotiska) men han blev besviken...han fick inga biverkningar alls.

Birgitta tålde inte Lariam utan har gått på Melarone sedan vi kom hit. Hugo och Rebecka (och Matilda) käkar Lariam och vekar inte ha några problemmed det. Jag började med Lariam men vaknade varje natt utan att kunna somna om. Slutade med Lariam när jag åkte till Sverige i september. Har nu börjat med Melarone i och med att vi kommit in i regnperioden.

All vår personal har under de senaste veckorna haft malaria. Det började med Juliett. Hon var helhängig under några dagar och gick sedan och kollade sig. Tvingade henne att stanna hema några dagar från jobbet. Dom är jätterädda att vara borta från jobbet, dom tror att dom ska bli avskedade. Sedan gick det någon vecka så kom Modhi och berättade att han hade malaria och nu, för några dagar sedan, så fick John malaria. Han går fortfarande på behandling.
 
Varför utvecklar inte läkemedelsindustrin ett vaccin mot malaria? Enkelt, eftersom malaria i stort sett bara finns i fattiga länder så finns det inget business case i detta.

lördag 4 december 2010

Nya golfpolare

Som ni känner till så har jag en golfpolare som heter Christian, men jag har nu hittat två polare till som gärna går en runda. Den förste är min son Hugo som äntligen har följt med på en runda efter mycket tjat. Hugo spelade riktigt bra, jag hade inte en chans. Lite orättvist. Här lägger jag ner tid, själ och flis på golfen medan Hugo, som inte spelat på över ett år, bara kliver in och äger. Han fick blodad tand och tjatar faktiskt på att vi ska gå en runda till. På torsdag i nästa vecka är det helgdag, Independent Day, då har vi planerat att ta en runda igen. Direkt efter så ska vi till en snubbe som tillverkar steel drums, oljefatstrummor. Han ger också kurser. Hugo är sugen på att lära sig. Vi slår nog också till på att köpa ett set (1500 SEK). Kanske jag också blir sugen...

Hugo tillsammans med våra caddies.


 Min andra nyblivne golfpolare heter Omar. Han jobbar som programhandläggare på ambassaden. Han är expert inom IT och telecom. En otroligt cool kille. Han kom till golfbanan i sina arbetskläder, bytte bara till gympadojer, plockade fram sitt golfset som var helt identiskt med Lasse Åbergs set från filmen Golfresan. Våra caddies tyckte att hans set var lite väl gammalt och erbjöd honom att istället få låna ett nytt set. Omar accepterade erbjudandet även fast han tyckte att hans Stig-Helmer-set dög utmärkt. Nåväl, vi hade en trevlig runda. Vi körde matchspel som avgjordes på sista putten. Jag hade en 1,5 meters putt för totalsegern, men nerverna höll inte. Det blev delad seger. Kanske bra inför kommande rundor.

Omar flankerad av Cloud och Omar
Några ord om våra caddies. När man kommer till banan, i det här fallet Gymkhana (som ligger mitt i stan), så stormar caddiesen fram och hugger tag i en. Den som kommer först har sedan bokat en för all framtid. Nästa gång man kommer så känner alla till detta och då slipper man bli överfallen. Häftigt va! Jag har fått Cloud till caddie. Han är väldigt bra och kan faktiskt lite svenska. Han ger lektioner också. Ska försöka få Hugo och Ossy och Birgitta och Matilda att ta några lektioner.

Den andra caddien, som heter Omar (lite lustigt). Det är Christians caddie. När nu min golfpolare Omar närmade sig tee, så blev han överfallen av alla caddies. Men då finns det tydligen en annan regel också. Eftersom caddie Omar känner mig så blir han automatiskt min golfpolare Omars caddie. Både Omar och Omar är djupt troende muslimer så dom fann varandra. Caddie Omar dricker t.ex inte en droppe vatten under en runda när det är ramadan. 5 timmar i stekhet sol utan vätska, det ni!

fredag 3 december 2010

Toa får en cykel

Häromdagen så gav jag bort Hugos gamla cykel till Modhi, vår trädgårdsmästare. Han blev förstås jätteglad. Han berättade att hans son har tjatat om en cykel i flera år men Modhi har inte haft råd att köpa en cykel så nu kommer han att bli jätteglad. Och det blev han. Han blev så glad att han ville komma och tacka för cykeln. Sonen heter Toa och är 17 år. Han är bra mycket större än Hugo men menade att storleken på cykeln inte hade någon betydelse. Det här var en härlig stund med glädje och perspektiv på livet...

Modhi, Birgitta, Toa, John och med Loveness som vill testa cykeln.


Lovness, Modhi och John klappar händerna. Toa gör en cykelpose.

Rebecka och Hugo är med och firar cykelpresenten.

Ida i Tanzania

Oj, oj,oj...det är körigt att vara medföljande och dependent husband. Jag har fullt upp och hinner inte med att uppdatera bloggen. Här komme i alla fall lite kort om när Ida (min systerdotter) var här och hälsade på.

Ida kom den 11 november och överlappade Christopher med en dag. Just denna dag jobbade Matilda på Nordiska skolan så, hör och häpna, så drar Christopher och Ida ner till golfranchen och slår två hinkar. Ida fick blodad tand och jag hoppades förstås att detta skulle sprida sig till Matilda. Under hela Idas tre veckor långa vistelse så tjatade jag på att vi alla tre skulle ner och slå lite bollar...men Matilda stretade emot.


Ida i Kangha-tyg
 Andra dagen så däckade Ida. De afrikanska magbacillerna knockade henne. Hon blev liggande i 2 dagar. På tredje dagen reste hon sig och lite lustigt nog så var Birgitta ledig denna dag men Matilda jobbade. Vi tre åkte in till "Kangha-gatan" och botaniserade i alla tygaffärer.

Senare under den veckan drar Ida och Matilda till Zanzibar. Dom tar båten och hade tur att få åka finbåten. En natt i StoneTown och sedan ett par nätter vid ett hotell på östkusten. Sol och bad och avkoppling som jag förstod.

Tillbaka i Dar blev det bara ett par vilodagar innan vi åkte på safari i Mikumi-parken. Ett riktigt lyckat besök där vi fick se Lejon och en jättehord av buffel. Kolla in bilderna nedan...(lejonbilderna och buffelhordsbilderna ligger på annan kamera och kommer senare).

Idas sista semesterdagar avslutade vi på en resort som ligger ca 4 mil söder ut. Hotellet heter Amani Beach och ligger helt ensamt vid en helt orörd sandstrand (bortsett från hotellet själv förstås). Här blev det ridning och vindsurfning. Ridningen var inte så lyckad för Ida fick jätteskavsår direkt, så det blev mer en pina för henne. Vi fick däremot, turligt, se en massa sköldpaddor kläckas för att sedan kravla sig ner till havet. Fasinerande!

För att komma till "södra sidan" måste man ta en färja över hamninloppet i Dar. Bara den överfarten är en upplevelse i sig. Fullt med bilar, dragkärror, cyklar och en massa människor som hänger och blänger. Man önskar att man hade tonade rutor...men å andra sidan så blänger vi lika mycket. Otroligt mycket att se! På södra sidan av Dar kommer man direkt till landet och i princip orörda stränder efter någon mil. Fantastiskt.

Måndagen den 29 november så tog Ida Ethiopian Air tillbaka till ett kyligt och mörkt Svedala. Det var jätteroligt att ha dig här Ida och du är välkommen tillbaka. Kommer du inte in på barnmorskelinjen så har jag precis träffat en svensk barnläkare som säkert skulle kunna ordna lite barnmorskepraktik här nere.



Liten elefant med två snablar

Giraffer i överflöd
Runt 50 bufflar som vänder blickarna mot oss. Scary!

Fyra lejon som ligger och gosar sig. Två gick precis in i gräset.




söndag 14 november 2010

Matilda och Christoffer

Christoffer blev vår första besökare här nere i Tanzania. Christoffer är Matildas pv. Han kom den 29 oktober efter en 24-timmars resa med Swiss (12 timmars transfer i Zürich) och stannade i precis två veckor. Han har nu blivit avlöst av besökare nummer 2, min systerdotter Ida (mer om hennes äventyr här nere i ett senare inlägg). Matilda och Christoffer har hunnit med det mesta:
  • Bongoyo, den fantastiskt fina ön som ligger precis här utanför Dar, bara 30 minuter med fiskebåten från Slipway. Christoffer hann med ett extra besök till ön under några timmar som Matilda jobbade.
  • Shoppingrunda nere is stan på "kangasgatan" (heter egentligen Uhuru street). Här hittar man alla tänkbara modeller och färgkombinationer av kangastyg. Christoffer blev "inlåst" i ett bås och fick inte komma ut förrän han hade handlat. Det blev tyger till mamma och till en kostym!
  • Två dagars safari i Mekumi. Ett lyckat besök där dom fick se lejon plus alla andra djur och under natten och kvällen fick dom ligga och lyssna till när en leopard gick runt tältet och letade efter något att äta.
  • En övernattning på hotel Mediterrainean som ligger typ 10 km norr ut från stan, nära White Sand. Här dansar man på sandstranden tills solen går upp....men bara en gång i månaden (vid fullmåne). M&C fick bara dansa till 12, men det var trevligt ändå.
  • Fyra dagar på Zanzibars norra kust. Snorkeltur bland akvariefiskar och delfiner. Sol och bad. Tydligen väldigt lyckat. Hade talat mig varm för att dom skulle ta båten till Zanzibar, vilket dom gjorde,  men tyvärr fick dom åka med en skruttbåt (till skillnad från när jag åkte över, då hade jag turen att få åka med en splitterny). Dom tog flyget hem.
  • Irish pub har besökts ett par gånger. Där har dom olika teman varje kväll. Onsdagskvällar är det karaoke.
  • Ett par kvällar blev det nattklubbsbesök med sen hemkomst.
  • Kollat in solnedgången på Slipway och på Coral beach hotel.
  • Spelat bort lite shilling på Kasinot vid SeaCliff (eller gick dom jämt upp? Uppgifterna går isär).
  • Två gånger på golf-ranchen. Synd att vi inte hann med en riktig golfrunda. Får bli nästa gång.
Christoffer kom ner som ett vrak. Ont i hela kroppen, likblek och med en infektion som nästan gjorde att han inte kunde komma. När han åkte hem var han frisk, solbränd och utvilad. Rena hälsohemmet alltså. Ni som känner er lite hängiga, gör som Christoffer, kom ner och besök oss och kom hem som en ny människa!

Det var jätteroligt att ha dig här Christoffer och du är jättevälkommen tillbaka, och, som sagt, vi hade ju en del aktiviteter som vi inte hann med denna gång.

Här kommer ett par bilder på Christoffer:

Christoffer i hängstolen på vår altan samt Matildas fot.


Christoffer ute på Bongoyo.


tisdag 9 november 2010

Silver till IST

I onsdags förra veckan så åkte IST's tjej och kill-lag iväg till Kampala i Uganda för att delta i regionens stora fotbollsturnering. Det var sju olika internationella skolor från lika många länder som gjorde upp om mästartiteln. Tjejerna har under 8 veckor tränat måndag och tisdag och spelat träningsmatcher på onsdagarna. Från en grupp på ca 20 tejer så har skolans coach (Mr Veronesi) plockat ut 10 tjejer som fått representera skolan.

I Kampala blev dom inhysta hos olika familjer. Rebecka och Jordan (hon som ser ut som Rebecka) fick bo hos en amerikansk familj som varit bosatta i Uganda i 20 år. Från deras hem till skolan, där turneringen spelades, tog det en timma att köra. Rebecka tyckte att trafiken i Dar inte var något jämfört med Kampala. Hon menade också att det var mer Africa i Kampala än i Dar.

Turneringen började i torsdags med en vinst och en förlust. Den tredje matchen fick ställas in på grund av att en tromb drog in över staden. Regnet öste ner och alla tält blåste bort. Fredagen blev därför intensiv då de fick spela 4 matcher. Två vinster en förlust och en oavgjord. De slutade som fjärde lag och kom därmed till semifinal. Den spelades på lördagen och slutade med straffsparkar. Nionde straffen avgjorde till IST's fördel och därmed var finalen klar. Finalen blev jämn men tyvärr så förlorade IST med 2 - 0. Tjejerna var besvikna när dom kom hem sent i söndagskväll, men nu, såhär några dagar senare så är dom glada över silvret.

Killarna? Ja, dom fick också silver!

Lite besvikna silvermedaljörer. Rebecka brevid Mr Veronesi.

Lite gladare tjerer som precis gått till final.

Inför den stora paraden på invigningsdagen.

fredag 5 november 2010

HMS Carlskrona på besök

I förra veckan kom HMS Carlskrona på besök i Dar es Salaams hamn. Fartyget är Sveriges största militärfartyg och har nu under drygt ett halvår tjänstgjort utanför den Afikanska östkusten. Som ni vet så härjar det pirater i dessa vatten. Somaliska pirater. Sverige och en rad andra länder hjälper till att eskortera lastfartyg in till hamnarna. Främst mattransporter till Mogadishu (Somalia). Piraterna har dragit sig söder ut och härjar också här utanför den Tanzanska kusten. Det har varit en del incidenter men inga kidnappningar än så länge. Just nu ligger det mellan 15 och 20 fartyg utanför den Afrikanska kusten som är kapade av Somaliska pirater, runt 400 personer sitter som gisslan. Galet!

Det är inte helt enkelt att angöra en hamn. Tekniskt är det nog inte så komplicerat men administrativt. På Carlskrona tjänstgör drygt 120 personer och dom skulle nu få lite permis från piratjagandet. Birgitta och hennes kolleger på ambassaden fick fullt upp under ett par dagar med att ordna visum, boka hotell, arrangera utflykter etc. I två omgånger (60 pers åt gången) och under tre dygn så vilade dom upp sig (läs festade loss) här i Dar och på Zanzibar.

Mia på ambassaden fixade också så att vi "medföljare" med barn fick möjlighet att besöka fartyget. Vi fick en guidad tur på fartyget av dels han som är chef över den operativa delen och dels han som är chef över fartygsdriften. Riktigt intressant. Känner inte Mia så väl men hon följde med även på denna rundvandring trots att hon varit med på en rundvandring tidigare och dessutom besökt båten flera gånger. Tror inte hon är speciellt intresserad av båtar...

Här följer lite bilder från detta besök:



Ossy, Hugo, Cecilia, Matilda, Mia och Mikael på väg in på HMS Carlskrona.


Ute på helikopterdäck med Dar i bakgrunden.

Matilda i militärutrustning.


Hugo i militärutrustning. Cecilia tycker det är roligt.


Grabbigt!


torsdag 28 oktober 2010

Fyra dagar på Zanzibar

Efter vår safaritur i Mekumi så åkte vi hem och packade om väskorna för att ta flyget till Zanzibar på onsdag eftermiddag. Vi åkte med CostalAir, ett enproppeligt flyplan med plats för ca 12 personer. Länge sedan man var uppe i ett så litet plan. Det skuttade och hoppade, svängde och krängde, men vi kom upp och vi kom också ner på ett hyfsat behagligt sätt.

Första natten hade vi bokat på Dove Palace Hotel mitt inne i Stonetown. Vi hade fått familjerummet som låg högst upp med utsikt över hela staden och havet. Tyvärr fanns det bara fyra sängar så vi fick ha familjeråd om hur dessa skulle fördelas på bästa sätt. Det slutade med att Rebecka och Hugo fick dela på en säng. Trots att Hugo hade födelsedag (14 år) så gick han med på detta.

På torsdagen besökte vi det svenska konsulatet. Birgitta behövde träffa Bente, som är honorarkonsul. Det är val här i Tanzania den 31 oktober och just på Zanzibar räknar man med att det blir oroligt. Detta behövde diskuteras. Återkommer till valet i ett annat inlägg. Vi gjorde också ett besök på den forna slavhandelsplatsen. Vi fick en otroligt bra guide som med inlevelse berättade om hur det gick till.

På eftermiddagen åkte vi ner till Karamba beach hotel. Ligger på sydvästra sidan. På vägen dit passerade vi många byar där man peppade inför valet. Karamba beach hotel ligger i en liten by som säkert inte bebos av fler än runt 400 personer. En liten fiskeby. Mysigt. Men det fanns inga andra restaurangera än den som var på hotellet så man var ganska trött på menyn den sista dagen. Dessutom var maten inget vidare. Det som var coolt var det otroligt fina vattnet, solnedgången och turen ut i bukten där vi såg delfiner. Annars var det mer som en traditionell badsemester. Vi gjorde ett försök att ta oss över till östra sidan, där man hittar dom fantastiskt fina stränderna och dom fina snorkligsmörligheterna men vi kunde inte ta oss dit för vägen var igenkorkad av segerrusiga suportrar till den sittande regeringen. Bara vända och åka tillbaka.

Flyget hem var bara en 6-sitsig liten kärra. Vi var 7 som skulle åka med så Matilda fick frågan om hon hade något emot att bli co-pilote. Det hade hon inte. Hon lyckades bra i sitt nya jobb.

Vy över Dar och halvön som vi bor på.

Uteplatsen på Dove Palace.

På stranden i StoeTown.

Svenska/Norska/Finska/Danska konsulatet i StoneTown

Ett besök på slavhandelsplatsen i Stonetown.

Hugo och Matilda utövar någon ritual i solnedgången.

Matilda som co-pilot.

onsdag 27 oktober 2010

Safari i Mekumi NP


Långtradare som precis har vält.

Entrén till Mekumi NP

 Måndag morgon den 18 oktober klockan 06:00 så sätter vi oss i vår nyfixade safaribil för att åka de cirka 35 milen till Mekumi NP. Anledningen till att vi vill komma iväg så pass tidigt beror på att man vill komma före alla bussar. Här i Tanzania är det vänstertrafik utom för bussar, dom kör högertrafik. När dom kommer farande i runt 120 på den tvåfiliga landsvägen så är det bara att försöka hålla sig så långt till vänster som möjligt. Vi hade tur, såg väl bara typ 10 vansinnesomkörningar. Lastbilar kör också högertrafik men inte lika fort. På vägen dit låg det en nyvälten långtradare mitt över vägen. Man kunde precis ta sig förbi. Tur, annars hade vi blivit stående i timmar innan dom lyckats få bort den. På vägen hem så var det en långtradare som tappat sin container. Här hade vi också tur att det var på 'rätt sida' som containerna hade hamnat. Snacka om kö i höger körfält. Containerolyckan gjorde dock att det tog 5 timmar hem medan det bara tog 4 timmar dit. Vägen som går igenom nationalparken är vägen till Zambia. När man nått Mekumi har man gjort en tredjedel av vägen till Zambia. Tanzania är stort, dubbelt så stort som Sverige.






Foxys safarilodge.

Inne i nationalparken hade vi bokat ett tält på en safarilodge som heter Foxys. Den ligger på en liten kulle med resturang och bar på toppen och med tälten runtom på sluttningen och med utsikt ut över savannen.
På bilden ser det inte ut att vara mycket för världen, men tälten var otroligt fräscha och komfortabla med egen dusch och toalett.


Första dagen gjorde vi en egen rundtur med vår egen bil. Dagen därpå så åkte vi med guide/driver och med lodgens bil. Om vi såg några djur...allt utom lejon och leopard (tyvärr). Här kommer lite bilder på detta:



Utsikt över savannen från campen.

Två zebror och en apa.

Klassisk giraffpose.

Flodhäst som sover.

Stor elefantfamilj.

Hyena som väntar på något gott.

Buffel som hamnat i ett taskigt läge.

Fika ute i parken med vår guide.



lördag 16 oktober 2010

Avbrutna semesterförberedelser

Så var det äntligen dags för oss att komma iväg på vår första safari. Vi ligger verkligen sist i den ligan. Alla nyanlända här nere har redan gjort minst en safari och dessutom besökt ett par av öarna. Nåväl, tänker inte ta upp kampen i den ligan. Vi har ju tre år på oss. Imorgon blir det i alla fall safari i Mikumi NP. Det tar ca 5 timmar att åka dit härifrån Dar. Det är den park som ligger närmast Dar och många säger också att det är en av de bästa eftersom den är bland de minsta och att  man därför inte behöver åka runt så mycket för att hitta djuren. Man säger också att vägen är hyfsad men att bussförarna kör som vore kamazakipiloter. Av den anledningen måste man försöka komma iväg före sex, innan bussarna börjar köra. Efter safarin blir det 4 dagar på Zanzibar. Vi har bokat ett hotell på sydvästra sidan. Det blir alltså inte dom jättefina sandstränderna, som man hittar på östra sidan, utan här så blir det fortsatt safari: delfinsafari. Om vi har tur så kan man få hoppa ner i vattnet och simma med delfinerna. Återkommer om en vecka med redogörelse av upplevelserna.

Det är skollov (höstlov...eller snarare vårlov) här nere, och det är också därför vi passar på att åka runt lite. Men det krävs lite förberedelser. Vår bil, en Nissan Patrol, ser vekligen ut som en safaribil. Den är drygt 15 år och har varit med om en och annan resa med sina typ 4 5 tidigare ägare. Den har en rejäl tillbyggd stötfångare i fram, ett stort takräcke och ett reservhjul därbak. Men den börjar bli lite sliten. Däcken är lika släta som en barnrumpa, ACn kan inte längre konkurrera med att ha öppna fönsterrutor, bromsarna är slitna och behöver kraftiga benmuskler för att ge någon verkan etc. Därför har veckan gått åt till att försöka få bilen safariduglig. Jag ska inte beskriva i detalj alla turer kring detta utan nöjer mig med att dra AC-storyn. Den börjar med att jag åker till ambassaden, runt 9 i onsdags, för att snacka med Lassaro. Han känner till alla bilar som personalen åker runt i. Han har dessutom jobbat på ambassaden i 30 år så han kan hela Patrollens historia. Han menar att ACn borde ha bytts för flera år sedan. Den har krånglat länge. Den läcker. Han öppnar motorhuven och försöker lokalisera var läckan är. Men han är ingen mekaniker utan han letar upp en annan kille på ambassadområdet som gör en mer noggran undersökning. Han kommer fram till att det nog läcker inne i kupén. Bilen måste till en expert inom området för att klargöra problemet. Lassaro känner en snubbe som har en firma som håller på med AC. Han kör före och jag kör efter. Efter att ha vikt av från de stora vägarna och krånglat oss fram på små bumpiga grusvägar stannar vi framför ett skjul. Runt om oss bygger man soffor. Jag börjar undera om vi verkligen kommit rätt. Hur som helst så dyker det upp en kille som heter Yonas. Han stoppar ner handen i motorrummet och kan direkt konstater att det är kompressorn som är trasig. Yonas har i sin tur en polare som har precis en liknande kompressor. Yonas ringer polaren samtidigt som han dividerar med Lassaro. Efter typ 20 minuters mobilsnackande och dividerande, allt på swahili så jag fattar inget, har jag fått ett pris på en ny begagnad kompressor. 200000 Ths (runt 1000 SEK). Lassaro åker tillbaka till ambassaden. Jag och Yonas ska nu åka till hans polare och köpa kompressorn. Yonas vill köra och det tycker jag är ok. Tror aldrig jag har haft så vita knogar tidigare. Fick krampaktigt hålla mig fast i hantagen och samtidigt försökt att följa med i Yonas vansinnesfärd. Efter drigt 30 minuters bergochdalbaneupplevelse så stannar vi i ett bilverkstadsområde. Grusvägarna är svarta av olja och bensin, fullt med gubbar som reparerade bilar, på varenda yta där man kan ställa en bil står det en bil, trångt. Känner mig inte precis som jag är på mammas gata. Här överger Yonas mig och säger att han är tillbaka om några minuter. Vet inte vilken typ av klocka Yonas har men några minuter visar sig vara runt 30 minuter. Han kommer bärande på en kompressor, öppnar motrohuven, men efter en stund säger han att den tyvärr inte passar. Nu drar han iväg igen för att se om det är någon av de andra verkstäderna som kanske har en kompressor som vi behöver. Ytterligare 30 minuters väntan. Klockan börjar närma sig 12 och jag ska hämta på skolan. Yonas kommer tillbaka pratandes i telefon, utan kompressor. Hoppar in i bilen och kör iväg. När han slutat snacka så frågar jag honom vart vi är påväg. Yonas har en annan polare som kanske har den AC vi letar efter. Vi har tur, Yonas andra polare har en kompressor som passar. Nu ska kompressorn ligga i ett bad för att säkerställa att den inte läcker. Det har jag inte tid att vänta på så Yonas kör tillbaka oss hem till honom. Där kommer vi överens om att jag ska komma tillbaka vid 2-tiden. Jag hämtar Rebecka och Hugo från skolan, åker hem och käkar lunch. Ringer Yonas. Hör inte riktigt vad han säger men uppfattar det som att han har kompressorn och att han är redo för installation. Åker ner till Yonas, men han är inte där. Ringer honom igen och frågar när han kommer in. Om 10 minuter säger han. 10 minuter blir till 30 men nu har han kompressorn med sig och sätter direkt igång med att montera den. Runt en timma kommer det att ta, så jag tar en promenad i området. Blir borta en timma men inte är dom klara inte. Får vänta ytterliagre 30 minuter innan jag kan sätta mig i bilen och njuta av en härlig svalkande AC-vind. Att 200000 blev 230000 gjorde mig inget, jag var så glad att jag efter 8 timmar fått en AC som fungerar.

I torsdags var det meningen att jag skulle fortsätta att fixa med bilen men istället blev vi väckta av Lassaro med beskedet att vår container är på ingång. Den kommer att levereras mellan 10 och 11. Vilken glad nyhet och vilken tajming. Strax efter 11 rullar en långtradare med en 40 fot lång container in på vår lilla gata. Ut hoppar 7 flyttgubbar. Lassaro är också på plats. Lassaro bockar av alla paket, 214 stycken, Birgitta och jag står inne i huset och dirigerar vart alla paket ska ställas. Efter drygt en timma är allt avlastat. Hela torsdag em, hela fredagen och nästan hela lördagen har vi hållt på med att packa upp. Vi är fortfarande inte klara utan kommer att hålla på idag också. Men det känns så bra att vi har fått våra egna grejer.

Birgitta har tagit hand om 120 sjömän i veckan. Ätit lunch med kaptenen. HMS Carlskrona ligger i hamnen i Dar för att låta besättningen få lite avkoppling efter alla drabbningar med de Somaliska piraterna. Återkommer med detaljer kring detta i ett senare inlägg.

Själv har jag också hunnit med att utveckla affärsidén med on-line-shopping. Marie är i Dar och vi har haft lite möten. Återkommer också med detaljer kring detta i ett senare inlägg.

söndag 10 oktober 2010

Tillbaka i Dar

Efter 11 hektiska dagar i Stockholm är jag nu tillbaka i Dar. Planeringen för Stockholmstouren höll, trots att jag åkte på en riktig svensk höstförkylning, men med ett undantag: golfrundan med Ekis. Vi bjöd varandra på en upplevelse i 50-årspresent som skulle sträcka sig över två dagar. Det blev Blue Man Group den ena dagen men golfrundan, den andra dagen, blev alltså inställd. Sommarstugeprojektet, som var den stora anledningen till att jag åkte hem, är i hamn. Alla papper påskrivna, pengar överförda, möbler och annat dittransporterade, vatten och el förberedda för vintern och Chryslern på plats i garaget.

Matilda väntar på sin lunch på Karambesi.
Med mig tillbaka till Dar har jag Matilda, familjen samlad. Ska bli kul att visa henne Dar och livet här. Vi startade med en lunch på vår favoritrestaurang, Karambesi (där Hugo, Rebecka och jag brukar äta onsdagslunch). Middagen stod Loveness för, vitlöksstekta räkor till förrätt, en nötstek till varmrätt och fruktsallad till efterrätt.

Tidigt upp på lördagen för att delta i andra lektionen i konsten att segla en Laser. Blåste betydligt mindre än första gången så man fick tid att tänka lite extra innan man skulle slå. Fick träningsverk i skoterarmen. På eftermiddagen åkte vi ner till Slipway. Drack öl och åt pizza vid strandcafét i takt med solnedgången. Dagen avslutades på motsvarnde Älvsjömässan. Ett stort dansevenemang med dansare från en massa länder. Sverige representerade av Regionteater Väst. Det var också dom som började, ett 45 minuter långt dansnummer med 7 svenska dansare och 4 inlånade tanzanianska dansare. Killen framför oss spydde som en räv efter 30 minuter och väktare fick bära ut honom med stol och allt. Vet inte om det var ett utryck för vad han tyckte om uppvisningen. Fördelen med detta var att vi fick en perfekt sikt men tjejerna blev äcklade och ville åka hem...och så fick det bli. Synd, eftersom det inte är så ofta man går och ser dans. Sist det hände var väl 1977 då jag var statist  i Svansjön på operan.

Matilda och Rebecka solar vid White Sand.
Igår, söndag, åkte vi med Matilda till White Sand. Sol, bad och söndagsbrunch. Tyvärr var det lågvatten så det blev inte mycket till bad.

Idag kommer vår container enligt säkra källor. Då ska 214 kartonger bäras in och öppnas. Det blir Matildas och mitt jobb i veckan. Annars så har Nordiska skolan redan hört av sig och vill att Matilda ska komma på intervju. Snacka om att vara eftertraktad. För egen del är det inte så många som hör av sig. Som tur är så verkar Marie (hon med e-handelssiten) intresserad av att ha mig som kompanjon. Hon kommer hit till Dar i veckan med ett digert program. Bolag ska startas, affärskontakter ska knytas och en web-site som ska byggas. Känner ni någon billig web-designer så hör av er asap!
Ett av mina vanligaste lägen nuförtiden!

På torsdag i nästa vecka startar också motsvarande höstlov. Då ska första safarin för vår del gå av stapeln och ett besök till Zansibar väntar också. Hur ska det gå med min GIS-kurs på universitetet? Blir inte mycket tid över till den.