Tre veckor i Dar

Så har vi nu varit tre veckor i Dar es Salaam. Det har varit omtumlande och vi har flera gånger frågat oss själva varför vi har gett oss in i detta. Utsätta oss och våra barn för detta.Vi hade det väl bra hemma i trygga Herrängen, eller? Ja, nu finns det i alla fall ingen återvändo utan det gäller att gilla läget. Och det har blivit bättre. Man tar en dag i taget och sakta börjar man vänja sig vid tanken. Rebecka, som nästan har varit helt okommunicerbar, börjar också att kunna le lite och igår var hon till och med ute och spelade badminton med Hugo i trädgården. Det är tufft men med hjälp av lite roliga aktiviteter under helger och eftermiddagar så tror jag att vi alla snart hittar en vardag som känns bekväm. Men tre år...det är lång tid.

Vad har vi då gjort...

Ett av de viktigaste sakerna var att få till Internet. Det har varit lite struligt men nu tror jag att det funkar som det ska. Men det är dyrt. För 1000 SEK/månad så får vi 2Mb/s. Fyra gånger dyrare än hemma vilket man kan tycka är lite konstigt med tanke på kostnadsläget i landet. Dom stora telekombolagen försöker väl krama ut så mycket som möjligt innan uppstickarna har hunnit etablera sig.

Vi har fått låna en TV av en annan svensk familj och har sedan köpt en massa onödiga kanaler som vi kan kolla på. Hugo och Rebecka tycker förstås att det är bra.

Hål 16 på banan i stan och precis vid havet...

Jag har testat båda golfbanorna. En som ligger en bit norr om stan och en som ligger precis mitt i stan. Den som ligger mitt i stan är helt ok. Den andra är helt värdelös. Dessutom ligger den i stan närmare, tar bara 15 minuter att åka dit så det blir väl där jag kommer att hålla till en del. Mer om golfen i ett separat inlägg.

Jag har också fått prova på att segla Hobie Cat. Det är en katamaran på 16 fot. En ruskigt häftig upplevelse. Den gör runt 12 13 knop och man hänger i trapets, 90 grader ut från båten.  Fick en otrolig träningsverk i lårmusklerna. Vi bor ju på en halvö och i viken in mot fastlandet så kan man segla och åka vattenskidor ganska skyddat.

På väg till Bongoyo

Utanför Dar finns en hel del öar, kanske 6 7 stycken. I lördags tog vi en båt ut till den som ligger närmast. Den heter Bongoyo. Båter utgår ett stenkast från där vi bor och det tar ca 30 minuter att ta sig till ön. Helt fantastiskt.Kristallklart vatten och härlig vit sand. På ön finns en liten restaurang där man kan köpa olika fiskrätter. Jättetrevligt!

Stranden på Bongoyo

På stranden har man byggt upp ett antal hyddor som man kan hyra för en billig penning. Vi fattade inte varför alla sprang av båten. Men när vi kom upp på stranden så hade alla hyddor närmast strandkanten blivit bokade. Nästa gång får jag ta med löpardojerna. 

Yacth-klubben

I söndags så åkte vi ut till ett shopingcentrum, Millimani. Påminner en del om ett litet amerikanskt shopingmall. Här kunde man faktiskt hitta det mesta.

I helgen kommer vi att bli medlemmar i yacth-klubben. Låter kolonialt...och det är det. Men eftersom klubben ligger precis där vi bor och dom ruvar på en fin strand så får vi blunda för skådespelet som utspelas där. Har anmält mig till en seglingskurs i Laser. Blir nog lite enklare än att segla Hobie Cat. På bilden till höger ser ni några HobieCats som blir riggade och några Lasers som ligger uppställda vid stranden.

Jag har också avverkat några affärsidéer. Det första jag tog tag i var att försöka kopiera FalangInLaos som jag sjösatte i Laos. Tyvärr så fanns redan en liknande sida, vilket jag inte hann se innan jag reggade http://www.expatsindar.com/ (slog till på expatsinnairobi.com på en gång). Är det någon som vill köpa domänerna så är dom till salu, billigt.  Funderar på någa andra idéer (fågelskrämma, naturrum, vattendunkshållare etc) som jag återkommer till i ett senare inlägg. Måste bara nämna det senaste...på underliga vägar så stötte jag ihop med en tjej som jobbat på Tele2 och som nu har jobbat inom telekom i Afrika några år. Hon ska nu dra igång ett eget coolt initiativ och behöver en kompanjon. Återkommer om detta också i ett senare inlägg.

Lunch på Sea Cliff

Ja, men vad gör övriga familjen...Rebecka och Hugo går i skolan och på eftermiddagarna så gör dom läxor. Och det är inte lite. Rebecka har väl suttit runt 3 4 timmar varje dag efter skolan. Men å andra sidan har hon väl lärt sig lika mycket matte under dom här tre veckorna som hon gjorde under två år på Kunskapsskolan. Hugo, däremot, verkar trivas hyfsat med skolan. Lite som att komma hem igen. Han behöver struktur och någon som säger åt honom vad han ska göra. På onsdagarna så slutar Rebecka och Hugo tidigare, vid 1-tiden. Då har det blivit så att vi åker till en av våra favoritrestauranger och äter lunch, Sea Cliff. En fantastisk utsikt över Indiska Oceanen.

Och Birgitta jobbar. Hon har inte klagat så mycket de sista dagarna så det verkar som hon har kommit in i jobbet och att det inte var så komplicerat som det först såg ut. På fredagar så slutar hon redan klockan halv ett. Då tar vi en lunch på någon restaurang innan Rebecka och Hugo kommer hem.

Diplomatic Spouse Group

Som avslutning på detta långa inlägg så måste jag berätta om vad jag gjorde igår. Jo, då var jag nämligen på Diplomatic Spouse Group. Första mötet för denna säsong var på det amerikanska residenset och det ville jag inte missa. Alltid intressant att se hur vräkigt amerikanarna har det. Nåväl, så vräkigt var det inte utan snarare ganska sparsmakat. Men hur kul är det att som gubbe sitta och höra på den ena talaren efter den andra som inleder med "Dear Ladies...". Nae, jag kommer nog inte att gå med i den klubben.

Skolan

Innertorget på IST

Rebecka och Hugo går i International School of Tanganyika. Skolan har funnit i många år (sedan 60-talet) och har därför kvar namnet Tanganyika (Tanzania är en hopslagning av Tanganyika och Zanzibar). Skolan ligger på halvön vi bor på, och det är ca 2 km från oss till skolan. Normalt skulle man ju låta dom cykla till och från skolan men trafiken är ett problem. Dom kör som dårar. Man brukar säga att det man ska se upp med när man är här i Dar är trafiken, trafiken, trafiken...först därefter kommer saker som sjukdomar och annat. Därför skjutsar vi dom till skolan. Skolan börjar klockan 7 på morgonen så väckarklockan ringer redan 05:45. På ambassaden börjar man också klockan 7 så det passar bra att Birgittar skjutsar dom på morgonen och att jag hämtar dom på eftermiddagen. Skolan slutar 13:45 utom onsdagar då dom slutar 12:45. Det blir ganska långa lediga eftermiddagar men eftersom det är mycket läxor så blir dom vikta till det (även för mig).

Skolan är en IB-skola. IB är en internationell standard som är world wide (taftologi?) vilket innebär att man lätt kan byta skola. I Stockholm är det Kungsholmens gymnasium som kör IB. Det är ett tufft program och bygger på ca 3 timmars läxläsning varje dag, något som Rebecka har väldigt svårt att acceptera (jag med för den delen).

Skolan är tolvårig. Man kan säga att grundskolan och gymnasiet hänger ihop. Dom sista 3 åren brukar man benämna High School. Rebecka går i 10an och Hugo går i 8an. Det betyder att om vi blir kvar här i tre år så kommer Rebecka att kunna ta sig IB graduation här. För Hugos del blir det lite knasigare om vi blir kvar tre år. Han kommer att få svårt att hoppa in på andra året i gymnasiet hemma utan får nog starta i ettan på gymnasiet (om han inte börjar i IB på Kungsholmen).

Hugo läser också svenska på Sofia Distans. En gång i veckan träffas elever som läser svenska på distans på Nordiska skolan. En gång i tiden Svenska skolan men vartefter underlaget med svenska elever sjönk så gjordes skolan om till en nordisk. Hugo måste ju ha ett avgångsbetyg i svenska från årskurs 9 för att få gymnasiebehörighet. Rebecka skulle kunna läsa svenska på Värmdö Distans men det skulle bli allt för jobbigt så hon får väl läsa in det på komvux när vi flyttat hem.

Fotbollsplan

Skolan arrangerar också ett antal olika "after school activities". Rebecka har redan startat upp med fotboll två gånger i veckan. I november ska laget representera skolan i en regional turnering mellan andra internationella skolor. Turneringen går av stapeln i Kampala, Uganda. Vet inte om jag hoppas på att hon ska bli uttagen eller inte. Kampala? Hugo velar med vad han ska ha för aktivitet. Men har nu betsämt sig för badminton/pingis. Dessutom har dom en obligatorisk aktivitet och det är att under minst en timma varje vecka delta i något av de olika "Community Service programs" som skolan arrangerar. Allt från att hjälpa någon skola med engelskaundervisning till mer avancerade insatser inom sjukvården.

Swimingpoolen

Det finns en massa lyxiga faciliteter på skolan. Att komma in i drama-rummet är som att komma in i en liten teater. Lika häftigt är det att komma in i musik-rummet. Hugo har börjat spela trombon så vad det lider får vi väl möjlighet att komma på en konsert. Man har två fullstora gymnastikhallar. En som ligger inomhus med läktare (och luftkonditionerad). En som är utomhus men under tak. Här finns också klättervägg och ett gym. En 25-meters bassäng med 6 banor och en fullstor fotbollsplan gör att det inte saknas något.

Tittar vi på utbildningsfaciliteterna så saknas det heller inget där. Alla undervisningslokaler är utrustade med MacBooks, eleverna har tillgång ett bibliotek i två plan, dragskåp, avancerade miniräknare etc etc. Men så kostar det också en slant att gå på skolan.

Matsalen!

Ett stort problem med skolan är lunchen. Det finns ingen lunchmatsal. Man måste alltså ta med sig något hemifrån och sedan får man leta upp någon hörna på skolområdet där man kan sitta och inta sin medhavda macka. Jo, Subway finns på skolområdet men det är så långa köer och man kan väl inte käka Subway-mackor varje dag. Vi håller på att utarbeta något bra lunchkoncpet. Får se var vi landar.

Summa summarum är väl att det är en bra skola men otroligt diciplinerad, målinriktad och elittänkande.

Personalen

Loveness

Till huset hör det personal. Varken man vill eller inte. Först och främst är det Loveness (härligt namn va!) som lagar mat och städar. Hon har jobbat åt svenska familjer i 16 år (med ett avbrott på något år för en Belgisk familj). Hon är skitmysig, skrattar åt allt man säger och lagar underbar mat. Hon jobbar från 9.30 till 18.00 måndag till fredag. För detta får hon ca 1100 Kr/månad. Inte så mycket ur ett svenskt perspektiv men här nere är det en ganska bra lön. Lönen betalas ut 2 gånger per månad, 15:e och 30:e. På bilden så har hon fikapaus med sina jobbarpolare.

Juliette

Juliette är en annan kvinna som också jobbar här. Hon sköter tvätt och lite städning. Man tror att det bara är på film som de afrikanska kvinnorna bär saker på huvudet men så är det inte. Dom bär ALLT på huvudet, ofta som Juliette i en plastkorg. Juliette jobbar två dagar i veckan, tisdagar och fredagar. Misstänker att vi måste utöka detta med en dag när Matilda kommer ner.

John

John är en av våra vakter. Vakterna jobbar 12-timmarsskift, 6-6. På natten är dom 2 men på dagen är dom bara en. John har jobbat i vårt hus under många år och snackar engelska riktigt bra. Han är också väldigt glad och skrattar åt allt. John har ett specialjobb också. Han tvättar bilarna och för det får han 50 Kr/månad. Han var väldigt tydlig med denna uppgift när vi flyttade in. Var väl orolig för att han inte skulle få fortsätta med detta.

Modhi

Modhi är vår trädgårdsmästare. Han är lite svårare att förstå. Men med hjälp av teckenspråk och lite enkla engelska ord så kan vi skratta ganska gott tillsammans. Han jobbar, precis som Loveness, 8 timmar varje dag, måndag till fredag och han tjänar lika mycket som Loveness.Vi undrar lite hur han får dagarna att gå. Tomten är ju inte så stor och det växer varken gräs eller något i trädgårdslandet. Men det ser ut som han hela tiden har fullt upp. Jag har kanske något att lära och som jag sedan kan tillämpa på Tele2.

Första veckan i Dar

En vecka har nu gått sedan vi flyttade ner hit till Dar. Skolan började i måndags med en rivstart. Fullt ös på en gång med tester, förhör och läxor . En chock för Rebecka och Hugo. Mest lider Rebecka. Matten är det stora problemet. Sedan är det den sociala biten. Inte så lätt att komma in i gänget i den åldern. Att skolan börjar redan klockan 7 på morgonen gör ju inte saken bättre. Vi pushar och stöttar och hoppas att det ska ordna sig.

Birgitta började jobba i onsdags. Tre arbetsdagar som har känts som 2 veckor. Mycket att sätta sig in i och mycket personal som ska hanteras. Även nästa vecka är hennes företrädare kvar men veckan därpå gäller det att stå på egna ben. Även Birgitta börjar klockan 7 på morgonen men slutar å andra sidan redan klockan 15.30.

Själv har jag mest fixat och donat med allt och inget. Gick min första golfrunda igår (fredag). Har fått tag i en golfkompis. Christian heter han och har bott här nere i ett par år. Tyvärr var banan riktigt bedrövligt dålig men green fee var bara 75 spänn så det var väl ok ändå.

Huset som vi bor i ser ut som en gammal öststatsbunker. Riktigt ful! Men den är gediget byggd och rymlig. Totalt nästan 300 kvm i 4a halvplan. Plan 1: Entré med gästrum och bad samt ett hobbyrum. Plan 2: Vardagsrum, matsal, kök, tvättstuga och kylrum. Plan 3 är en stor altan. Plan 4: Master Bed Room med bad, två stora sovrum med gemensamt bad och ett lite mindre sovrum samt ett litet allrum som sammanbinder sovrummen. På baksidan, med utgång från vardagsrummet, finns också en stor altan. Står man på tå så ser man ner till Indiska oceanen. Från sovrummen, däremot, så har man en riktigt fin utsikt över havet. Tyvärr byggs ett hus på tomten mellan oss och havet så om typ 6 månader så har vi ingen utsikt längre.

Vårt hus i Dar es Salaam

Om man fotar huset från en speciell vinkel, som denna till höger, så ser huset riktigt trevligt ut. Det ni ser är entrén och den stora altanen ovanpå entrén. Till höger skymtas bilparkeringen. Bakom bilparkeringen finns en ekonomibyggnad. Där finns ett jättestort dieselaggregat som kopplas på när elen försvinner, vilket den redan har gjort ett par gånger. Och det är inte bara vårt aggregat som startas utan alla aggregat i området, ett jäkla brummande. Trädgårdmästaren har också sitt förråd i denna byggnad och dessutom finns en liten tjänstebostad till vår maid. Hon bor inte där men möjligheten finns för övernattning om det skulle behövas.

Och till vår allas stora förvåning och till Birgittas stora lycka så dök plötsligt hennes väska upp i torsdagskväll. Helt intakt med allt innehåll, inklusive lingonsylten. Undrar var den har varit i nästan en hel vecka?

Flytten till Tanzania

Sommarstugan i Hässelmara

Efter en riktigt hektisk vecka där vi packade ihop huset och förberedde för uthyrning, packade väskor, container och köpte sommarstuga, så har vi nu landat i Dar es Salaam, Tanzania. Resan gick bra men Birgittas väska är ute på en egen resa. Viktigaste innehållet var lingonsylten. Vad ska vi nu ha till havregrynsgröten? Bilden är på sommarstugan som ligger några kilometer efter Strömma på väg mot Stavsnäs. Här ska vi bo när vi är hemma i Sverige.